God morgon säger jag!
Klockan stod på 4.30 idag. Alltså det här med att pendla, döda mig sakta men säkert..
Idag har jag öppningen, så nu sitter jag på bussen. Men för att komma till bussen i tid så måste man gå upp tidigt. Jo ja, pallar inte alltid.
Jag lovar att jag kommer dricka ett ton med kaffe idag. Tack och lov så jobbar jag bara tills klockan tolv. Men klockan 17.15 ska vi ha planeringsmöte. Så det blir fortfort hem och laga mat, baka bröd och en kaka.
Sedan så ska jag ta mig hem klockan kvart över åtta också.
Så det blir en lång dag för mig. Tur att den är fylld med en massa spännande saker, värda att vara vaken för!
Som sagt, kaffe!
Nej. Bilden är inte tagen nu, sådär glad och fräsch är jag inte alls just nu.
Woho!
Denna veckan händer det roliga saker. På torsdag så ska jag och min kompis gå och träffa blondinbella!
Hon ska komma till Växjö och föreläsa i och med att nordic feel ska öppna en ny butik så som jag fattade det.
Jag skrev direkt till min kompis som velat gå men inte frågat någon, så hon nappade på direkten.
Så det ska bli kul att få ha lite kompisdate och socialt umgänge. Efteråt så ska vi ut och äta, man kan inte gå hungrig liksom! Det hade varit katastrof.. 😉
Jag skrev till henne att jag skulle boka plats efter jobbet, men givetvis så glömde jag. I panik så såg jag att platserna var slut på internet, alla våra förhoppningar sjönk genom jordskorpan. Skam den som ger sig!
jag skrev till dem och det visade sig att det visst fanns platser kvar.
Gissa om det vart två tösabitar som svimmade av lycka!
Hur många svenskar har missat den nya Beckfilmen?
Familjen kollade nyss på den filmen, och ja. Alla vet ju som sagt att detta vart Gunvalds sista film. Jag vill inte riktigt förstå det, jag som ääälskar Beck- och inte minst Gunvald.
Därför sörjer jag med den resterande svenska befolkningen Gunvalds död. Vårt år skulle kunnat få en bättre start, om man säger så.
Filmen i sig var mycket spännande, och verklighetstrogen. Det handlar om en journalists död, som sedan binder sig i djupare problem i den undre världen. Gunvald är på fel ställe helt enkelt.
Om jag får vara ärlig så är hans död rent av för jävlig. Har han klarat sig ur ett ex antal gisslandrama, skyddat offer och mördat de värsta brottslingar så tycker jag att han borde fått en värdig död. En död som skulle toppat allt, där man verkligen får se prov på vad han kan- på hans starka sida och iskalla handlingar. Men nej, detta var under all kritik.
Stackars Martin visar sig verkligen sårbar. Han som annars alltid är ganska så kall och har en sorts mur kring sig. Nu får man se mer av hans känslor. Filmen handlar mest om karaktärernas känslor snarare än Gunvald. Namnet på filmen indikerar på att man skulle få veta mer om just Gunvald och att han skulle få stå i strålkastarna, vilket han skulle förtjäna efter alla år. Så ja, jag är besviken.
Jag trodde nästan att han skulle få en järntumör eller något i den stilen eftersom att han hade så mycket huvudvärk i den senaste filmen. Det hade varit ett värdigt slut, att få se han ta farväl och hur han skulle hantera det- lite mer utdraget.
Vissa tycker att jag är sjukt barnslig, nästan dum!
Men jag är väldigt rädd för mörker, och mördare. Alltså såna mördare som är på film, och som man läser om i tidningen. Riktiga psykfall.
Min mardröm är att vara ensam hemma i mörkret och det knackar på dörren, där bakom står en tant med långt grått hår. Tänk er häxan i snövit när hon ska ge henne äpplet. Usch nej, jag får rysningar.
Just nu är jag hemma själv. Och när min film var klar så hörde jag en konstigt ljud bakom mig. Det typ droppade. Jag vågade knappt vända mig om för jag fattade inte vad som hände. Men ganska så snabbt inser jag att det är en vattenläcka i taket. Så jag kunde andas ut.
Jag ringer Ina för att berätta, och hon säger att det finns en handduk nere i källaren som jag kan hämta. Så när vi clearat läget och lagt på telefonen så ska jag gå ner i källaren. Nemasproblemas!
Meeen, precis när jag ska ta min hand och tända lyset innan jag går ner i källaren så vänder det sig i magen på mig och jag skriker. Utan att tänka mig för så gick jag nästan ner. Det blev en superstor klump i min mage och nu mår jag dåligt, därför måste jag skriva av mig.
Är det dåligt av mig ifall jag väcker Nils så att han kan hålla mig sällskap?
Det är på gränsen att jag vill göra det. När kroppen liksom låser sig och du knappt kan styra den är så obehagligt. Du vill en annan sak men det går liksom inte, så känns det just nu.
Behöver jag säga att jag har lite småångest just nu för att jag googlade en bild på det värsta spöket i mitt liv och satte in på min blogg? Hur många procent bättre gjorde jag min kväll nu, minus sjuttioåtta tror jag. Bra jobbar NELLY!
Vad är ni rädda för? Jag kan inte vara den enda som är löjligt rädd för något.
Ja, nu så har det passerat den 15 oktober.
Det betyder att ansökan till universitetet är inskickad. Ett steg närmare in på en annan bana i mitt liv, som jag inte riktigt vet vad jag känner för. Men förhoppningsvis så känns det bra.
Jag har sökt in till alla skolor som hade grundlärarprogrammet för f-3. Till min besvikelse så vart det enbart fem skolor som hade intagning nu till våren, och ingen skola som jag känner ett sånt där sug till att gå på.
På grund av det är jag inte alls sugen. Men jag konstaterade att det är bättre att söka och säga nej än till att inte söka och sedan ångra mig. Men jag får se hur det blir.
Om det funnits skolor lite mer söder i Sverige så hade det inte varit så stora problem. Just nu så känner jag att om jag ska flytta hem och studera så vill jag inte bo allt för långt borta från la familja. Eftersom att man är mer ensam när man studerar än vad man är nu. Dessutom så vill jag att tågbiljetten inte ska vara allt för dyrt, för jag vill ha möjligheten att kunna ta tåget hem när jag vill det.
Det känns som om att mitt liv kan ta lite olika riktningar nu i December, och det är spännande. För jag har ingen susning om vad jag kommer göra, visst har jag aningar. Men hur jag känner just där och då när jag ska ta de avgörande valen är lite kittlande.
Mitt tips till mig själv för stunden är att inte tänka allt för mycket och ta mig själv på stort allvar. Jag måste lita på mig själv, även om det inte är min starka sida. Jag måste väga ta valen, och tänka att om det skiter sig så fixar jag det då. Och att jag faktiskt gjorde det bästa med vad det jag hade och visste för stunden då.
Dock så tänker jag också mycket just nu på en speciell sak, och det är att man ska aldrig byta ut sina drömmar för det man vill ha för stunden. Det är ofta man glömmer det.
Min väg kanske inte kommer vara helt spikrak, men det är OK. Så länge jag har kontrollen och följer med på banan, det är lätt att glömma att jag är ”ung” och kan göra lite vad jag vill för stunden. Även om jag känner att det är dags att börja att jobba på en stadig framtid nu. Men jag är nöjd, ganska nöjd i alla fall!
På torsdag så händer det grejer.
Då kommer Katarina ner hit med Jenny. Det ska bli en himla massa kul, jag har en liten gnutta hemlängtan och vill bara krama om min familj. Men snart så får jag i alla fall en liten del av dem.
Under min tid här har jag inte varit hemsjukt alls, i alla fall inget anmärkningsvärt. Men just nu så kryper det mer och mer under mitt skinn för varje dag som går. Jag tänker på att jag inte kommer få fira min 20 års dag tillsammans med dem som jag älskar mest i hela världen. En ganska så stor dag som bara händer en gång i livet.
Dock är jag lyckligt lottad som kommer ha vänner och min hostfamilj, som är som min familj, med mig under den dagen. Alla borde dock kunna skriva under på att det finns inget som är som mamma och pappa. Ja det är faktiskt jobbigt för mig just nu när jag tänker på det.
Jag måste helt enkelt bara intala mig själv att jag kommer att få ha en magisk födelsedag tillsammans med alla mina kompisar och familj här nere, jag kommer skratta och få presenter, äta tacos och tårta. Vad mer kan jag begära?
Det finns så många där ute som inte får vad dem vill eller ens kan fira sina födelsedagar tillräckligt, så vad har jag att klaga om egentligen? Så länge jag är frisk så kommer jag vara nöjd..
Många frågar vad jag önskar mig. Men jag önskar mig inte något speciellt. Just nu behöver jag en ny mobil mer än någonsin, så jag har sagt till mamma och pappa att av dem så önskar jag mig bara pengar så att jag kan köpa en telefon. För mååånga år sedan så fick jag också en parfym av min farmor, paco rabanne rose xs – den önskar jag mig också. Efter det så är jag nöjd. Så länge jag får en prinsesstårta och silviakakor, men det bakar jag själv. Då vet jag att det blir bra haha!
Dagens lunch blev knäckebröd med Philadelphia och en avokadoröra med lite crème fraiche plus ett kokt ägg. Supergott, superenkelt och ja helt super! Definitivt något som jag kommer fortsätta att gör när jag är sugen på lunch men inte riktigt har tid eller ork till att slänga ihop något.
Jag har investerat hela 4 euro på en kalender.
Det var på tiden, jag hoppas och ska göra mitt bästa för att den ska fungera. Ibland måste man inse att mobilen inte räcker till allt när man ska hålla på att dona och fixa med sitt schema.
Till råga på allt så är jag ju trots allt en eftertraktad babysitter 😉
Som ni ser så är det en hel del att göra och hålla koll på. Jag har varit trogen min kalender i en vecka nu, och skrivit upp och hållit koll riktigt duktigt. Det är så att jag vill ge mig själv en klapp på axeln.
Ikväll blir det fest, stooor fest i Leiden. Vilket jag ser fram emot. Äntligen en riktigt rolig kväll, det är nästan så att jag känner lukten av det redan nu. Förhoppningsvis så är jag på hugget imorgon då jag ska provsitta ett bar ungar. Men det ska bli kul, en anledning till att inte gå för hårt in. Dessutom så börjar jag kanske bli en aning gammal. Dock borde jag passa på nu innan jag fyller 20, mina sista veckor som oansvarig tonåring börjar nu.
Alltså, ni begriper inte vilken åldersnoja jag har. Jag känner mig som en gammal gumma…
Denna lördagen blev en pizzadag, alltså en fuskisdag!
Men vad gör det? Så länge som jag är go och glad så skadar det ingen. Igår kväll så satt jag barnvakt för en annan familj, och det blev ganska så sent. Så jag kom sent i säng, och på morgonen så fick jag finbesök så jag vart tvungen till att stiga upp och öppna dörren. Efter det så var det ganska så svårt att somna om.
Klockan ett så stod det på schemat att passa min lilla Nils. Alltså fick jag spendera dagen tillsammans med mina två favoritpojkar, dessutom så slutade vi upp på Lucianos’s. Så min dag vart superbra. Jag fick en dos av nästan allt som jag tycker om här i världen. Därför kan jag inte klaga för fem öre.
Det har inte hänt så himla mycket på sista tiden. Som sagt så sitter jag en del barnvakt hos andra familjer, gör jag inte det så är jag tillsammans med kompisar. Det är inte så himla mycket vilt festande och sena nätter. Men jag antar att det gör mer nytta än skada på min lilla kropp. Dessutom så börjar det att bli ganska kallt när man ska cykla hem på nätterna, vilket inte alltid är sådär superkul!
Jahopp vad står på schemat?
En massa barnpassning för omväxlings skull. Ikväll så ska jag passa en annans familjs barn, och imorgon så ska jag ha Nils under eftermiddagen tills klockan sex. Efter det så blir det ännu mera jobb hos en annan familj.
Så det blir inte så himla mycket fritid får jag lov att säga. Men man ska inte klaga, för pengarna trillar in så jag kan i alla fall unna mig en liten glass. Förhoppningsvis så kanske jag kan fjäska till mig lite kärlek imorgon under dagen också, det hade varit himla behövande.
Alltså ja, ni ser ju hur jag ser ut. Jag behöver mitt manliga sällskap så att jag kan skärpa till mig en aning. Visst, jag fick lite socialisation i måndags. Meeen mycket vill ha mer, och vissa människor måste man bara umgås med innan man blir galen.
Jag ska ut och springa en runda innan kvällens barnpassning, förhoppningsvis så hinner jag med en dusch också. Annars lär jag nog inte kunna lägga barnen om jag ska stinka som en rövare. Sist jag passade barnen som jag ska till ikväll så sa flickan att jag såg ut som en häxa, det värmde en sliten au pairs hjärta…
Nelly Iris Olivia 