Igår var jag, pappa och Katarina på besök vid en sjö och fiskade. Vi behöver inte prata om hur många fiskar jag fick upp, man behövde i alla fall inte kunna räkna så långt. Men i alla fall, vi hade der supermysigt.
Vi hade med oss mat och grillade och bara njöt av allt.
Den tystnaden som finns här finns inte alls i Holland, därför gäller det att passa på nu medan man kan.
Man börjar märka på folk nu att jag ska åka snart. Nu när jag säger hejdå till folk som jag inte ser varje dag är det verkligen ett hejdå.
Annars flyter allt på ganska så duktigt faktiskt. Tiden den tickar och mina sista dagar räknas.
Nelly Iris Olivia 